Inte långt kvar nu…
december 10th, 2007En dryg vecka har vi kvar nu bara jag och Alexander. Den 18:e december, dvs tisdag i nästa vecka, lämnar vi San Diego för den här gången. Vi har dock ett stopp kvar innan vi kan flyga hem till sverige igen, och det är New York. Vi har bokat hotell för tre nätter där och vi kommer bland annat att gå på New York Ranger vs. Pittsburgh Penguins i Madison Square Garden. Det blir första gången under den här resan som det blir lite live NHL-hockey, faktiskt första riktiga sportevenemanget också. Vi har vart och sett lite college-sport och så, men det räknas inte riktigt, så det ser jag fram emot rätt mycket.
Det har vart rätt mycket med skolprojekt, arbeten samt exams nu det senaste men nu har jag bara en sista exam på tisdag i astronomi-kursen sen är skoldelen av den här resan avlarad. Med anledning av detta har jag inte haft tid att skriva om våra äventyr på thanksgiving men här kommer en liten sammanfattning av det.
Vi började tidigt på torsdagen då själva thanksgiving är att sätta oss i vår V8 Battlecruiser - a.k.a. fågelskitsbilen och åkte iväg och hämtade upp en nyvunnen vän vid namn Martin. Målet för helgen var först två dagar i Las Vegas och sen ta oss vidare till Grand Canyon. Efter ungefär fem timmars bilfärd med ett mellanstopp på en Dennys diner anlände vi till Las Vegas. Klockan var ganska mitt på dagen så det såg först inte så speciellt ut, men när man kom in på strippen och såg alla gigantiska hotel/casinon, som mer eller mindre alla hade ett tema, så viste man att man kommit rätt. Vi hade bokat en natt på New York New York, ett hotel som märkligt nog hade tema av New York som stad och en berg & dalbana längs fasaden. Japp en berg & dalbana, som går en bit inne i hotellet faktiskt.
Martin och jag har studerat kartan överLas Vegas in i minsta detalj.
Las Vegas är kort beskrivet - väldigt mycket. Överallt i alla casinon är det slot machines som blinkar och tjuter och lättklädda servitriser gårrunt och erbjuder öl och drinkar mer eller mindre gratis till dem som spelar. Efter vi checkat in tog vi och gick en rätt bra bit av strippen, och överallt stod det mexikaner och knäpte med och försökte pracka på en “samlarbilder” för call girls. Jag undrar egentligen hur mycket dem tjänade på det där, jag menar det var ju inte lite konkurrens direkt.
New York New York - Hotellet vi bodde på.
Vi gick upp till Bellagio och såg den berömda fontänshowen där, vi passade även på att ta en titt på gondolerna tillhörande the Venitian. Det är verkligen fantastiskt hur mycket krut de lägger ner på sina hotell. Det rivs och byggs ständigt nya hotell känns det som. Man fattar att spelindustrin verkligen är en bra branch att ge sig in i, framförallt då som casino-ägare. Klockan började dra sig framåt kvällen så det var dags att ta sig tillbaka till hotellet och göra sig iordning för Turkey-buffet. Vi var dock väldigt trötta och när vi väl började bli klara kom vi på att vi inte var så värst sugna på buffen, utan vi beslutade oss att ta nåt annat istället. Resten av kvällen ägnades mest åt att åka taxi, och nånstans däremellan blev det en hamburgare på McDonalds. Ja, jag skäms nästan över det, men det fanns helt enkelt inget annat öppet och vi var verkligen hungriga när vi väl kom dit. Av någon konstig anledning kom man inte i säng förrän det började ljusna ute, och då känns det som att vi nästan inte hann med nånting.
Nästa morgon beslutade vi oss för att åka rätt tidigt mot Grand Canyon eftersom det är rätt långt dit, och vi ville dessutom hinna till Hoover Dam innan det blev mörkt. Vi tänkte att vi skulle spela lite, och jag var sugen på att ge mig in i nån liten pokerturnering på omkring $60 i insats. Tyvärr var den redan igång när jag kom till pokerrummet på MGM, så det blev att man fick trösta sig med några enarmade banditer. Men de är väldigt luriga i Las Vegas. Jag lyckades få tre brinnande sjuor i rad en gång och blev överlycklig för jag trodde att nu har jag vunnit stort här, men då visade det sig att man var tvungen att satsa två credits för att kunna vinna på den kombinationen. Gissa om jag hängde läpp sen resten av den dagen.
Vi stannade inte så länge till i Las Vegas eftersom vi nu kände oss rätt nöjda, och faktiskt rätt trötta på staden, så vi beslutade oss att åka iväg så att vi kunde vara mer eller mindre framme vid grand canyon innan det var dags för att sova igen. Hoover Dam låg på vägen och det är en jättefördämning på gränsen mellan Nevada och Arizona och den är byggd på över tre miljoner kubik betong. På toppen av fördämningen går det dessutom en vanlig bilväg. Det var ett riktigt mäktig bygge måste jag säga. Synd bara att man inte fick se när de släppte på med vatten där.
Hoover Dam.
Det var ganska tjockt med trafik när vi åkte mot Hoover Dam, men det var inget jämfört med hur tjockt med bilar det var från andra hållet. Kilometer efter kilometer varade kön, som tur var hade vi mer eller mindre fri väg i våran riktning. När vi kom till en liten håla vid namn Williams beslutade vi oss för att stanna och ta in på ett motell där. Ungefär en timmes bilväg från Grand Canyon fick duga. Väl incheckade däckade john i sängen, medans vi andra tre tog på oss badshortsen och gick och satte oss i bubbelpoolen som fanns på motellet. Det var riktigt uppskattat kan jag lova.
Grand Canyon är för den som inte vet mer eller mindre ett stort hål i marken, eller kanske bättre beskrivet ett gigantiskt dike. Och med gigantiskt menar jag verkligen gigantiskt. Det är förmodligen ett av världens vackraste diken till råga på allt. Kanten av Grand Canyon ligger ungefär 8000 fötter över vattennivån, och det är nästa lika mycket som 2500 meter. Om man tänker på det och det faktum att det var mitt i november så är det kanske inte så svårt att räkna ut att det var mer eller mindre vinter där. Det var vinter där. I solen var det ändå rätt okej temperatur, men i skuggan var det nog inte mer än 5 grader celcius. Som tur var så viste vi om detta rätt så bra, så vi hade förberett oss med så mycket kläder man möjligen kan ha när man bor i San Diego. Jag och Alex hade mössor och så med oss eftersom vi visste att New Yorks vinter väntar oss på hemvägen. Vi hade lite planer på att ta en helikopter- eller flygtur över Grand Canyon, och det hade kostat nånstans från $100 ungefär. Oturligt nog så var alla turer för dagen uppbokade så det blev inget med det. Vi fick då istället möjlighet att hajka ner lite längs sluttningen. Det fanns gott om stigar att välja på, men man måste tänka på att “what goes down must come up” så vi gick inte så långt ner. När vi vände så tog det inte mer än ett par sekunder så kände man hur trött man var. Vi gick ner på två ställen första stället vi stannade på var vid Bight Angel Trailhead och det var uppenbart en av de mer turistiga stigarna. Efter att vi fått konstaterat att flygning var kört så åkte vi lite öster ut längs med kanten tills vi kom till Grandview Point. Detta var en mer avlägsen plats och inte alls lika tungt trafikerad. Det var lite fräckare, med lite smalare stigar och tuffare terräng. Man kunde dessutom skymta Colorado River härifrån, något som man inte kunde från där vi var innan förusatt att man inte tog sig ända ner då vaklart.
En av många vackra vyer över Grand Canyon.
Så mycket mer har jag inte att säga. Det är ett resmål jag varmt rekommenderar, även om det bara är ett hål, så är det ett himla vackert hål, ett enormt sådant. Jag skulle nog rekommendera att ta en flygtur över, för jag tänker att man får se fantastiska vyer från luften. Om man har tid och ork så är det nog riktigt tufft att hajka hela vägen ner, och kanske till och med övernatta där. Det går enligt två Govikar att gå ner hela vägen och sen tillbaka igen på en dag. Men det är inget man gör utan att en eller annan svettdroppe tittar fram.
Detta kan mycket väl ha varit det sista jag skriver från San Diego, kanske till och med USA. Kommer självklart att skria om hur det var i New York senare, men det blir nog först när man kommit tillbaka till sverige igen. Håll till godo med dessa bilder så länge.
-Bilder från Las Vegas och Grand Canyon
-Lite gott och blandat från senaste tiden här i södra kalifornien
